Max Kastar Ostabila Neutronstjärnor på Folk

[Verse] Max går längs stigen Med en sliten hatt Han ser på världen med ett kvickt skratt Ingen vet hans hemlighet Ingen kan förstå Neutronstjärnor kastar han ändå [Verse 2] Kanske är det åldern Kanske bara sprit Kanske är det livets lystra vit Men de där stjärnorna De lyser inte mer Max kastar dem ändå Till folks misär [Chorus] Ostabila neutronstjärnor Kastar han på folk omkring Ingen kan väl fatta var Han fick dem ifrån Det är en ding ding ding [Verse 3] På krogen pratar folket Vad ska vi göra nu? Max Han bara flinar Tar en ny sup och du Ingen lyssnar när han viskar Sanningen den skär Neutronstjärnor faller Vi var alla när [Bridge] En gång var han älskad En gång var han stark Nu är han bara en myt En skrämmande mark Man säger han var lycklig Innan mörkret kom Och stjärnor blev hans skräck Trotsa ödet dom [Verse 4] Så akta dig för gången Där Max han går förbi En rastlös själ med stjärnor I en galen symfoni För världen är en teater Där vi spelar vår roll Och Max kastar sitt kaos I en stormig kaskad