Fenrisulven

Vers 1: I skuggornas riken, där tystnaden bor, stormarna viner, kylan biter så hårt. Fenrisulven vandrar, ögon av glöd, nattens djupa mörker, hans raseri flöd. Refräng: Fenrisulven, mäktig och stark, i nattens dimma, han vandrar på mark. Hans klor av järn, tänder så skarpa, ondskans mästare, nattens mörka harpa. Vers 2: sträcker sig mot månen, med skuggor i dans, ropet från hans gap, som en sorgsen vals. I kedjor han fångad, men ändå så fri, i evighetens famn, han längtar att fly. Refräng: Fenrisulven, mäktig och stark, i nattens dimma, han vandrar på mark. Hans klor av järn, tänder så skarpa, ondskans mästare, nattens mörka harpa. Vers3: Men en dag ska han slitas, från sina bojor, och vinden ska bära, hans vilja så stor. Då världen ska bäva, inför hans vrede, och gudarna kämpa, för att rädda det som återstår. Refräng: Fenrisulven, mäktig och stark, i nattens dimma, han vandrar på mark. Hans klor av järn, tänder så skarpa, ondskans mästare, nattens mörka harpa. Vers3: Men en dag ska han slitas, från sina bojor, och vinden ska bära, hans vilja så stor. Då världen ska bäva, inför hans vrede, och gudarna kämpa, för att rädda det som återstår. Refräng: Fenrisulven, mäktig och stark, i nattens dimma, han vandrar på mark. Hans klor av järn, tänder så skarpa, ondskans mästare, nattens mörka harpa. [Outro]