Demonen vid fönstret

Vers 1: Jag ser natten sänka sig, och månen lyser blek, En vilsekommen själ, som friden söker vek. Vid överliggningens fönster, där skuggor är min vän, Kommer jag i tystnad, demonen, igen. Ref: Jag är demonen vid fönstret, med ett barns kalla röst, Sjunger mörka visor, om skräck och nattens tröst. Med kalla händer smeker, jag natten svart och kall, En stackars lokförare, fast i demonens fall. Vers 2: Mina ögon som stjärnor, så tomma men så grå, Jag smyger genom mörkret, där mardrömmar kan nå. Mitt ansikte så listigt, fyllt av svek och kval, Lokförarens hjärta, sluter jag i mitt kval. Ref: Jag är demonen vid fönstret, med ett barns kalla röst, Sjunger mörka visor, om skräck och nattens tröst. Med kalla händer smeker, jag natten svart och kall, En stackars lokförare, fast i demonens fall. Brygga: I nattens tysta timmar, vakandes i skuggan där, Ser jag hans skräckslagna ögon, som speglar all min när. Fönstret fladdrar sakta, av min kalla, hemska bris, Det är min andedräkt som viskar, sprider skräckens pris. Ref: Jag är demonen vid fönstret, med ett barns kalla röst, Sjunger mörka visor, om skräck och nattens tröst. Med kalla händer smeker, jag natten svart och kall, En stackars lokförare, fast i demonens fall. Outro: Så när natten sluter, och mörkret låter in, Minns mina viskningar, och mitt kyliga sinn. Vid överliggningens fönster, där skuggorna dansar fritt, Jag vakar, som demonen, i nattens kalla skritt.