Jona

Intro: Herrens ord kom till Jona: Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, Och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte. Herrens ord kom för andra gången till Jona: "Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, Och predika för den det budskap jag ger dig." Vers 1: i Nineve, en stad så stor och grå, Skulle Jona predika, men han ville ej förstå. Han vände bort sitt ansikte, och flydde från Guds hand, Mot Tarsis han seglade, över havets vida land. Refräng: Åh Jona, Jona, varför flyr du nu? Guds kallelse är stark, och Han ser allt du gör. I stormens brus och vågors raseri, Kommer du att finna, att Guds vilja sker i frid. Vers 2: Men stormen kom och skeppet, det kastades runt, Männen bad till sina gudar, men inget svar de fann. Jona sov i djupet, tills de väckte honom där, Han förstod att det var Gud, som ville honom när. Refräng: Åh Jona, Jona, varför flyr du nu? Guds kallelse är stark, och Han ser allt du gör. I stormens brus och vågors raseri, Kommer du att finna, att Guds vilja sker i frid. Brygga: Överbord de kastade, Jona i en våg så kall, En stor fisk kom och svalde, och där fann han sitt kall. I fiskens mage bad han, om Guds nåd och frid, Tre dagar och tre nätter, fann han Gud invid. Vers 3: Fiskens mage öppnade, och ut spydde han Jona på strand, Till Nineve han vandrade, med Guds budskap i sin hand. Folket hörde orden, och vände om till Gud, Jona såg förlåtelsen, och fann en nåderik brud. Refräng: Åh Jona, Jona, nu förstår du väl, Guds kallelse är kärlek, och Hans nåd är utan gräns. I stormens brus och vågors raseri, Kommer du att finna, att Guds vilja sker i frid. Outro: Så lyssna nu, du människa, till Jona och hans lär, Guds kallelse är helig, och Hans kärlek alltid bär. I stormens brus och vågors raseri, Kommer du att finna, att Guds vilja sker i frid.